Konstnären Bengt Fredriksson, en av grundarna bakom konstrundan, avled den 19 oktober 2020, och begravdes i Degeberga kyrka i början av november,  88 år gammal. Sune Johannesson skrev följande minnesporträtt av honom i Kristianstadsbladet

Bengt Fredriksson föddes 1932 i Huaröd och levde ett liv i konstens landskap, oavsett om det var i södra Frankrike eller om det var i Bökestorp, vid Degeberga. I sin egen konst var det också främst olika former av landskap som inspirerade och blev ett motiv han alltid återvände till. Det var öppna vyer, byggnader, hav och himmel, det var närhet och ljus.

sin egen webbsid) berättar han om sin ingång i konsten, och förutom några studieresor ut i Europa såg han sig som självlärd. Första utställningen hade han som 20-åring, och efter 1971 var han verksam på heltid som konstnär.

Förutom den egna konsten kom han att spela en avgörande roll i den svenska konsthistorien, då han tillsammans med tre konstnärskollegor kläckte idén till det som blev landets första konstrunda. Och som än idag, med just detta corona-år som undantag, är en vital och mycket uppskattad påsktradition.

Det var just i Maglehem och Degeberga som detta initiativ togs och växte fram. Året var 1968. När Kulturföreningen Maglehem 2018 firade 50-årsminnet av konstrundan var konstnärerna Bengt Fredriksson och Björn Flygare på plats och berättade hur allt tog sin början. Om hur de ville öka intresset för såväl konsten, som just den här trakten. Och väcka medvetenheten om hur många konstnärer som också levde och verkade utanför städerna.

50 år senare var Bengt Fredriksson både glad och nöjd över hur väl deras idé utvecklats och spridits landet runt. När konstnärsföreningen Öskg, som numera är arrangör för just den här konstrundan, bildades 1974 valdes Bengt Fredriksson till dess första ordförande.
Det var inte lätt att vara ordförande för ett sådant gäng”, berättade han när vi sågs under den här träffen.

Även om Bengt Fredriksson valde att lämna Öskg för en tid sedan, var han aktiv som konstnär in i det sista. När det i höstas drog igång en ny konstrunda med Maglehem som centrum var han en av dem som ställde ut hemma på gården i Bökestorp. Något som Bodil Fredriksson, en av hans döttrar, nämner med glädje.

Det var som om han fick uppleva gamla konstrundeminnen, fast i en ny form. Han var med alla tre helger som denna runda pågick, och det kom rätt så mycket folk men aldrig så att det blev trångt. Vi kunde utan problem hålla avstånd, säger hon och fortsätter.

När jag tänker på honom känner jag stor sorg och saknad, men samtidigt minns jag honom med ett varmt leende. Han var en fantastisk människa.